Ja, jag vet att det är klyschigt och allt vad det innebär men det är GALET vad tiden springer iväg! Wille har redan 9½ månad på nacken och det är 2½ månad kvar tills jag ska tillbaka till verklighetern och börja jobba igen! Jag har ju precis börjat fått kläm på att vara hemma. I somras tyckte jag att det var SÅ jobbigt när halva tiden hade gått förbi. Då tänkte jag att hjälp det är mindre än halva tiden kvar hemma nu! AAAA!!! Nästan lite smått panik! Men när höstterminen började och vardagen kom igång så tyckte jag annorlunda. Kanske inte ska bli så jobbigt ändå och börja jobba, tänkte jag... Men nu när det verkligen börjar närma sig allvaret så känns det lite vemodigt igen må jag säga men jag intalar mig varje dag om att det kommer nog gå bra. Jag kommer nog vackla fram och tillbaka hela tiden fram tills det är dags men jag har verkligen njutit av att vara hemma med min lilla prins som har blivit så STOR!
Wille har hittills fått 5 tänder, han kan numera också peka på lampan när man frågar var lampan är, klappar på huvudet på komando och här i dagarna så har han lärt sig att gå själv med gåvagnen! Det händer så otroligt mycket på en gång! Härligt på alla sätt och det gäller att hänga med i svängarna för det går FORT!! Hej och hå! Jag kommer ju börja grina den dagen Wille har lärt sig något nytt och jag inte var där för att se det pga att man varit på jobbet. Men det är väl bara så det är helt enkelt. Men å andra sidan så ser ju Erik det när han tar över och är hemma med Wille i ett halvår! Värre är det ju när Wille börjat på förskola (planerat till hösten 2012) och vi inte har koll över huvudtaget vad som händer om dagarna! Men det är låååångt kvar dit!! Eller??!!! Tänk och komma och hämta Wille och pedagogerna berättar att han sagt nåt nytt ord eller gjort något som han lärt sig under dagen där och då! Jag kan ju börja grina redan nu!! Det är ju så dubbelt det där, man vill ju att han ska lära sig nya saker men man vill ju också vara där och se det hela tiden fast jag vet ju att man inte kan det. Ja, man har ju fått ett lite annorlunda perspektiv på sin roll som förskollärare nu när man själv är förälder!
Jag trivs jättebra med mitt yrkesval och jag hoppas att mina erfareneter som jag fått av att själv blivit mamma kommer kunna gynna mig i mitt arbete! Tror att jag kommer ha mer tålamod och förståelse för mycket faktiskt (ALLT behöver kanske inte fixas på en gång t.ex.) Jag kommer ha lättare för att se vad som är viktigt och inte. Tror inte heller att jag kommer hänga upp mig på små detaljer som jag haft tendens till att göra innan. Kommer rätt och slätt ha en sundare inställning till mitt jobb och vara mer effektiv när jag har tid att planera för verksamheten och göra det jag absolut måste och göra så mycket jag hinner. Det som jag inte hinner får jag helt enkelt göra en annan dag! Man är ju ingen maskin! Måste ju ha lite energi kvar när man kommer hem så man orkar med familjelivet också och det känns ju BARA BRA!!! Däremot så tänker jag inte böja mig vad gäller mina ambitioner och kvalitén på den förskola jag arbetar på! Även fast jag har blivit mamma så brinner jag fortfarande för mitt yrke! Jag tycker att jag har ett av världens viktigaste jobb! Jag arbetar ju med barn och barnen är vår framtid! Jag tycker det är jätteviktigt att barnen på förksolan har roligt, att de får uppleva nya spännande saker och att de känner glädje i att lära sig nya saker! Jag vill och hoppas att alla barn som gått på förskolan ska få ett brett leende på läpparna när de senare i livet tänker tillbaka på sin förskoletid! Kan nog sammantta det här inlägget med att jag, just nu, tycker det känns ok att börja jobba snart! Men inte nu för NU ska jag NJUUUUTA av min föräldraledighet i 2½ månad till! UNDERBART!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar