Natten till idag och förmiddagen idag blev verkligen ingen hit för oss. Wille somnade igår somv vanligt kl 19 men vaknade kl 00 och fick då välling men somnade inte om förrän kl 02 och sen vaknade han redan kl 06 och då ville han upp efter ännu en flaska välling. Erik stackarn var helt slut. Själv fick jag sova till 9 så jag var glad för det. Försökte få Wille att somna vid 9:30 som vi brukar men han ville absolut inte sova. Istället var han vaken ända fram till efter lunch och somnade i vagnen på väg ner på stan istället. Har aldrig hänt då han vaknat så tidigt men men så blev det. Men det har funkat förvånandsvärt bra hela dagen. ¨
Vi åkte då ner på stan för att kolla på lite grejer. Köpte bl.a en väggklocka till kökert. Hann inte sätta upp den idag dock. Får ta det imorn. Efter det åt vi en snabb lunch på subway och då vaknade Wille. Vi gick då ner till svandammen och matade fåglarna med Wille. Det var så kul! Wille skrattade och kastade brödet. Fåglarna flockades runt oss och Wille började även gå efter dom. Han har verkligen ingen koll. Han bara går... haha man får vara med hela tiden. han bryr sig inte om vi är långt ifrån honom... han bara går... Lite läskigt men föroppningsvis blir han mer medveten sen. Efter att brödet tagit slut gick vi in i stadsparken och gungade och åkte rutschkana med Wille. Det var så mysigt! Han fullständigt kastar sig ut i rutschkanan! det gället och hänga med i svängarna! Haha! Vi har länge sett att Wille behöver en ny mössa så när vi lekt en stund så gick vi in till stan och köpte en ny varm mössa till honom. han är sååå söt i den! Det är en sån där med öronlappar med päls!
När vi kom hem gjorde vi middag och Wille åt samma mat som vi. Han verkar gilla vår mat som vi gör. Skönt nu när han är 1 år så man slipper tänka så mycket på vad han kan äta och inte. Nu kan han ju äta allt som vi äter i princip! Det är skönt! Vi har fått godkänt på kycklinggryta, fiskgryta och korvstrogarnoff än så länge. Å så pannkakor förståss!
Ikväll har vi bara varit hemma. Erik gick till en kompis och kolla på fotboll och jag och Wille är hemma. Wille somnade gott efter lite extra välling i flaskan ikväll. Han somnade näst intill själv i sin säng. Satt bara en liten liten stund med honom i knät. Hoppas att han sover bättre ikväll nu när han fick lite mer mat och sovit bara en gång på dagen. Vi får se hur det går helt enkelt.
Håller på och kollar upp vad jag ska ha på mig nästa helg. Hela familjen är bjudna på högstadiedisco och det är 90 tals mode som gäller. Jösses va konstiga kläder vi hade under den perioden! Man kan ju bli mörkrädd för mindre... Men det ska bli såå kul med fest! Längtar verkligen! Massa 90 tals musik och en massa trevliga roliga människor! Åh så kul det kommer bli!
Nu är det lite TV innan jag sussar kudden!
Kram
lördag 21 januari 2012
onsdag 18 januari 2012
Fullt ös - halvt medvetslös...
Veckan har börjat intensivt. Känns som måndag, tisdag och onsdag bara har rusat fram! Det är så mycket på jobbet att man inte hinner sakna sin lilla skrutt som tultar omkring här hemma med pappa. Men det är skönt att man kan koncentrera sig på jobbet å andra sidan. dagarna går fort och är fullständigt fullproppade. Så det är verkligen fullt ös coh när man kommer hem är man halvt medvetslös. Tror att jag är lite ovan med allt just nu. Känns som jag har kommit helt ny till ett nytt ställe. Känner att jag inte har så mycket koll som jag brukade ha innan och det kanske är bra i och för sig... Men jag tycker verkligen inte om när jag inte klarar mig själv utan måste fråga om hjälp om samma sak hundraelva gånger som idag. Jag skulle göra en maillista på jobbmailen. Det tog sån evighetstid för att jag inte fatta hur man kunde hitta gruppen man gjort. Jag var tvungen att springa in till en kollega x antal gånger och fråga hur jag skulle göra... Jag kan bli tokig på sånt. Stackars henne som fick stå ut med mina jobbiga frågor... Men det var tur och bra för mig att hon fanns till min hjälp!!
Igår jobbade jag 12h i sträck. När jag kom hem sov redan Wille och det var jobbigt att komma hem och inte få den där mysiga kramen av honom. Usch, det kändes tomt! Gick in till honom och hörde hans djupa lugna andetag. Han sov så sött. Själv gick jag och la mig innan 21:30. Jag var helt slut. Jag sa till Erik att han fick sova idag på morgonen så kunde jag ta Wille. Det var en jättemysig morgon. Wille och jag läste böcker och lekte lite i hans rum innan vi väckte Erik och vi åt frukost tillsammans. Jag hade lite sovmorgon från jobbet idag så vi tog det lungt. Så skönt så!
Ikväll har familjen Klarin varit på middagsbesök. Det blev en hattig middag med mycket uppassande av två trötta killar. Melvin var trött och hungrig och Wille blev trött stax före 19 så det blev nattning av både direkt efter middagen. Men det är tur att vi är småbarnsföräldrar allihop så vi har ju förståelse att det kan bli lite hattigt och lustigt men det var väldans trevligt i alla fall. Wille fick en så fin present för att han fyllt 1 år. Tusen tack! Tror att han kommer ha sååå kul med den!
Nu är det bara torsdag och fredag kvar på jobbveckan. Sen är det helg igen.. ojoj vad veckorna flyger fram! Galet. Känns ibland som det bara är måndag och sen poff är det fredag igen. Jösses! I helgen blir det firande av syrrans son Melker som fyller 4 år! Ska bli mysigt. Annars är det inte så mycket mer planerat. Ganska skönt faktiskt. Babysimet är slut nu men vi har några gånger att ta igen så det får vi göra vid tillfälle men just nu känns det ganska skönt att slippa stressa iväg dit på lördagarna. Wille hade kul senast vi var där men gångerna innan så var han ganska ointresserad och verkade inte tycka det var så kul så det blir bra med en paus nu. Får se om vi fortsätter vid ett senare tillfälle.
Imorn är det nya tag på jobbet som gäller. Tycker det är ganska kul och jobba nu när man har kommit in i det lite mer. Men som jag sa innan så är det jobbigt att ha varit borta så länge. Mycket som är nytt som man ska ta hänsyn till så det är som att börja om på nytt. Men det är kanske lite nyttigt också, jag får se det så!
Nu är det snart dags och sussa kudden!
Kram
Igår jobbade jag 12h i sträck. När jag kom hem sov redan Wille och det var jobbigt att komma hem och inte få den där mysiga kramen av honom. Usch, det kändes tomt! Gick in till honom och hörde hans djupa lugna andetag. Han sov så sött. Själv gick jag och la mig innan 21:30. Jag var helt slut. Jag sa till Erik att han fick sova idag på morgonen så kunde jag ta Wille. Det var en jättemysig morgon. Wille och jag läste böcker och lekte lite i hans rum innan vi väckte Erik och vi åt frukost tillsammans. Jag hade lite sovmorgon från jobbet idag så vi tog det lungt. Så skönt så!
Ikväll har familjen Klarin varit på middagsbesök. Det blev en hattig middag med mycket uppassande av två trötta killar. Melvin var trött och hungrig och Wille blev trött stax före 19 så det blev nattning av både direkt efter middagen. Men det är tur att vi är småbarnsföräldrar allihop så vi har ju förståelse att det kan bli lite hattigt och lustigt men det var väldans trevligt i alla fall. Wille fick en så fin present för att han fyllt 1 år. Tusen tack! Tror att han kommer ha sååå kul med den!
Nu är det bara torsdag och fredag kvar på jobbveckan. Sen är det helg igen.. ojoj vad veckorna flyger fram! Galet. Känns ibland som det bara är måndag och sen poff är det fredag igen. Jösses! I helgen blir det firande av syrrans son Melker som fyller 4 år! Ska bli mysigt. Annars är det inte så mycket mer planerat. Ganska skönt faktiskt. Babysimet är slut nu men vi har några gånger att ta igen så det får vi göra vid tillfälle men just nu känns det ganska skönt att slippa stressa iväg dit på lördagarna. Wille hade kul senast vi var där men gångerna innan så var han ganska ointresserad och verkade inte tycka det var så kul så det blir bra med en paus nu. Får se om vi fortsätter vid ett senare tillfälle.
Imorn är det nya tag på jobbet som gäller. Tycker det är ganska kul och jobba nu när man har kommit in i det lite mer. Men som jag sa innan så är det jobbigt att ha varit borta så länge. Mycket som är nytt som man ska ta hänsyn till så det är som att börja om på nytt. Men det är kanske lite nyttigt också, jag får se det så!
Nu är det snart dags och sussa kudden!
Kram
lördag 14 januari 2012
En ny fas i livet har inletts...
Då har man jobbat och slitit en vecka och Wille och Erik har överlevt dom med! Det var kul och börja jobba. Första dagen var mest nervös men sen har det kännts bättre och bättre för varje dag som gått. Wille är glad och nöjd hemma med pappa Erik och det värmer i hjärtat när jag får världens största leende och kramar när jag kommer hem från lilleman =) det är helt underbart! Det känns verkligen som en ny fas i livet har börjat och det känns faktiskt bra. En fas då jag måste lära mig att ha mindre koll coh kontroll här hemma coh det är ju bara nyttigt att släppa på kontrollbehovet. Helt ärligt är det ganska skönt!
Veckan började med planeringsdag coh som vanligt kändes det som att man bara hunnit med hälften av det man behövde göra men på kvällen kom jag på ett bra citat... " Att hinna med hälften av allt man tänkt betyder också att man gjort dubbelt så mycket än ingenting" Då kändes det genast bättre! Sen flöt veckan på och poff var det fredag. Jag har under veckan lärt känna, för mig, nya barn och personal och ny chef. Det har varit givande coh energikrävande men jag har ändå kännt att jag har haft energi kvar när jag kommit hem och det är viktigt för mig. Man måste ju ge sin familj tid och kärlek också så numera är det att prioritera som gäller. Förut kunde man jobba på hur mycket som helst och sen gå hem och lägga sig på soffan och slappa hela kvällen. Det funkar inte längre. Men det är bra och sunt tycker jag så det är också positivt.
Helgen har inga speciella planer. Igår hade Erik fixat fredagsmyset innan jag kom hem. Underbart! Vi tittade på Jägarna 2 och smaska i oss en hel påse chips och dipp. GOTT!! Idag gick vi en promenad till Gränby centrum och shoppa lite mysbyxor till Wille och presenter till Melker som fyller 4 år nästa helg. Sen gick vi hem och käka lunch. Imorgon har vi inga speciella planer heller. Jag har hållit upp med träningen ett par månader så nu är det dax att komma igång igen så imorn kl 11 ska jag träna ett pass. Ska bli kul! Ser fram emot det.
Nästa jobbvecka känns spännande då vi kommer bli ännu mer sammansvetsade i arbetslaget och vi ska ha lite möten som gör att vi kommer kunna samarbeta mer med grannavdelningen. Mycket som kommer lösa sig med andra ord! Känns toppenbra!
Nu ska jag njuta av lördagskvällen!
Kram
Veckan började med planeringsdag coh som vanligt kändes det som att man bara hunnit med hälften av det man behövde göra men på kvällen kom jag på ett bra citat... " Att hinna med hälften av allt man tänkt betyder också att man gjort dubbelt så mycket än ingenting" Då kändes det genast bättre! Sen flöt veckan på och poff var det fredag. Jag har under veckan lärt känna, för mig, nya barn och personal och ny chef. Det har varit givande coh energikrävande men jag har ändå kännt att jag har haft energi kvar när jag kommit hem och det är viktigt för mig. Man måste ju ge sin familj tid och kärlek också så numera är det att prioritera som gäller. Förut kunde man jobba på hur mycket som helst och sen gå hem och lägga sig på soffan och slappa hela kvällen. Det funkar inte längre. Men det är bra och sunt tycker jag så det är också positivt.
Helgen har inga speciella planer. Igår hade Erik fixat fredagsmyset innan jag kom hem. Underbart! Vi tittade på Jägarna 2 och smaska i oss en hel påse chips och dipp. GOTT!! Idag gick vi en promenad till Gränby centrum och shoppa lite mysbyxor till Wille och presenter till Melker som fyller 4 år nästa helg. Sen gick vi hem och käka lunch. Imorgon har vi inga speciella planer heller. Jag har hållit upp med träningen ett par månader så nu är det dax att komma igång igen så imorn kl 11 ska jag träna ett pass. Ska bli kul! Ser fram emot det.
Nästa jobbvecka känns spännande då vi kommer bli ännu mer sammansvetsade i arbetslaget och vi ska ha lite möten som gör att vi kommer kunna samarbeta mer med grannavdelningen. Mycket som kommer lösa sig med andra ord! Känns toppenbra!
Nu ska jag njuta av lördagskvällen!
Kram
söndag 8 januari 2012
Jobbstart...
Då var dagen här... dagen (eller snarare kvällen) innan man måste börja jobba igen! Jösses vad tiden har gått fort! Har varit hemma i 1 år, 2 månader och 9 dagar för att vara exakt... Kan inte fatta att det gått så fort! Men jag känner samtidigt att det har ju hänt så mycket fantastiska saker det här året man har varit hemma med Wille så det är ju egentligen inte så konstigt att det har gått en tid nu.
Så hur känns det då att börja jobba igen?? Jo tack det känns ska jag säga! Man vet ju hur vanlig söndagsångest kan kännas (när man jobbar på som vanligt) innan en ny jobbvecka ska börja och så multiplicerar man den med 100 (om inte mer) ungefär... då kanske man kommer i närheten av hur det känns... Så jag det känns vill jag lova!
För en vecka sen tyckte jag att det kändes helt ok att börja jobba. Det blir nog bra tänkte jag då och det kommer det med all säkerhet att bli men den här känslan jag har just nu gör ju nästan ont. Jag ska nog bara säga hejdå första gången imorgon till lillplutten så kommer det säkert gå lättare och lättare... Men ni ska veta att tårarna börja rinna på mig redan igår kväll... Idag har dom också runnit en hel del och jag känner på mig att det kommer komma en och annan tår innan man somnar också. Japp, där kom dem igen... Fy vad blödig man är! Det är ju inte så att Wille försvinner bara för att jag börjar jobba men det är ju lite så det känns. Man har levt sida vid sida varje dag och ibland även hela nätter i över 1 års tid. Det är klart att det då är jobbigt att skiljas från det allra käraste man har även om det så är några timmar/dag... Kommer sakna att planera veckorna med olika aktiviteter för Wille. Men nu är det pappa Erik som får ta över stafettpinnen i ett halvår! Känns bra att vi kan ha Wille hemma till hösten då vi sökt förskoleplats åt honom! Undrar hur det kommer kännas då jag... Nej, den ångesten får jag ta då.... har fullt upp med den nuvarande... En sak i taget...
Imorgon är det planeringsdag för oss. Kommer träffa barnen på förskolan först på tisdag. Många känner jag sen förut men det kommer såklart vara en del nya ansikten också. Jag har ju varit till avdelningen några gånger för att visa mig lite så jag inte ska komma upp som gumman i lådan men jag har inte träffat föräldrarna till de, för mig, nya barnen ännu så det ska bli lite spännande att träffa dom också. Jag intalar mig i alla fall att det kommer gå bra. Det ska självklart bli kul och träffa kollegorna också. De finns en hel del nya ansikten i personalgruppen också så det blir många att lära känna såhär i början på terminen, och inte allra minst ska jag lära känna vår nya chef som tillträtt här i januari. Kommer väl vara helt slut när jag kommer hem på eftermiddagarna...Jag kommer nog definitivt inte ha tråkigt om dagarna i all fall =) Äsch, det blir nog bra det här... Det ska väl bli lite kul också och börja jobba och använda hjärnan till lite annat och sen blir det nog nyttigt för mig också om inte annat, att släppa lite på kontrollen här hemma.
Jaja, det får bli inlägget för den här gången... Nu kommer tårarna hela tiden så jag ser knappt vad jag skriver... Usch va pjåsskig man är... Men det är verkligen skitjobbigt rent utsagt!!!
Så hur känns det då att börja jobba igen?? Jo tack det känns ska jag säga! Man vet ju hur vanlig söndagsångest kan kännas (när man jobbar på som vanligt) innan en ny jobbvecka ska börja och så multiplicerar man den med 100 (om inte mer) ungefär... då kanske man kommer i närheten av hur det känns... Så jag det känns vill jag lova!
För en vecka sen tyckte jag att det kändes helt ok att börja jobba. Det blir nog bra tänkte jag då och det kommer det med all säkerhet att bli men den här känslan jag har just nu gör ju nästan ont. Jag ska nog bara säga hejdå första gången imorgon till lillplutten så kommer det säkert gå lättare och lättare... Men ni ska veta att tårarna börja rinna på mig redan igår kväll... Idag har dom också runnit en hel del och jag känner på mig att det kommer komma en och annan tår innan man somnar också. Japp, där kom dem igen... Fy vad blödig man är! Det är ju inte så att Wille försvinner bara för att jag börjar jobba men det är ju lite så det känns. Man har levt sida vid sida varje dag och ibland även hela nätter i över 1 års tid. Det är klart att det då är jobbigt att skiljas från det allra käraste man har även om det så är några timmar/dag... Kommer sakna att planera veckorna med olika aktiviteter för Wille. Men nu är det pappa Erik som får ta över stafettpinnen i ett halvår! Känns bra att vi kan ha Wille hemma till hösten då vi sökt förskoleplats åt honom! Undrar hur det kommer kännas då jag... Nej, den ångesten får jag ta då.... har fullt upp med den nuvarande... En sak i taget...
Imorgon är det planeringsdag för oss. Kommer träffa barnen på förskolan först på tisdag. Många känner jag sen förut men det kommer såklart vara en del nya ansikten också. Jag har ju varit till avdelningen några gånger för att visa mig lite så jag inte ska komma upp som gumman i lådan men jag har inte träffat föräldrarna till de, för mig, nya barnen ännu så det ska bli lite spännande att träffa dom också. Jag intalar mig i alla fall att det kommer gå bra. Det ska självklart bli kul och träffa kollegorna också. De finns en hel del nya ansikten i personalgruppen också så det blir många att lära känna såhär i början på terminen, och inte allra minst ska jag lära känna vår nya chef som tillträtt här i januari. Kommer väl vara helt slut när jag kommer hem på eftermiddagarna...Jag kommer nog definitivt inte ha tråkigt om dagarna i all fall =) Äsch, det blir nog bra det här... Det ska väl bli lite kul också och börja jobba och använda hjärnan till lite annat och sen blir det nog nyttigt för mig också om inte annat, att släppa lite på kontrollen här hemma.
Jaja, det får bli inlägget för den här gången... Nu kommer tårarna hela tiden så jag ser knappt vad jag skriver... Usch va pjåsskig man är... Men det är verkligen skitjobbigt rent utsagt!!!
tisdag 3 januari 2012
Mitt första år som mamma till Wille...
Då har man varit mamma i ett år! Ja, ok 1 år och några dagar om man ska vara noga ;).
Hur har det då varit, blev det som jag tänkt mig och hur känns det idag?? Ja, det är många tankar som man har kring detta. Det har ju sannerligen varit en berg och dalbana som inneburit det mesta.
Den första tiden kommer jag mest ihåg som ett enda jagande efter viktuppgång för Wille. Vi var tokuppstressade över att han inte gick upp tillräckligt i vikt och vi fick putta i honom ersättning för att få vikten att gå åt rätt håll! Kommer ihåg att jag var supernervös varje gång han skulle vägas. distriktsköterskan försökte lugna mig och sa att det var bra att han växte och att det inte alls var ovanligt att de behöver extra mat i början. Men man känner sig ju så usel som mamma att man inte kunde ge sitt barn tillräckligt. Jag var ju så inställd på att ammandet skulle fungera och att jag inte skulle ha tillräckligt med mjölk visste jag inte ens att det kunde vara så...Usch, det var en jobbig tid! Och sen då... då kom mjölkstockningen som jag fick efter bara några dagar efter förlossningen. Tror faktiskt att det var precis ett år sen på dagen idag som jag fick det. Hade tokfrossa och över 40 graders feber med starka panodil i kroppen. Ammade Wille och skakade så mycket så han somnade i famnen hela tiden och grät över att han inte åt så han kunde gå upp i vikt. Vilken soppa det var! Huwa! Men självklart fanns det mysiga stunder också, men det var svårt att njuta av de stunderna när det var så mycket oro hela tiden. Jösses!
Vid 3 månaders ålder får ju alla barn i Sverige sin första vaccinspruta och liksaså Wille. Jag hade förberett mig för att han skulle bli ledsen och få feber och så men självklart också är det ju allmänt jobbigt att ens lilla plutt skulle behöva gå igenom den smärtan det är att få en spruta. Jag är själv ingen fan av sprutor så det var bra nervöst. Men om det bara hade stannat där... Wille blev så chockad och arg när de stack honom i benen så han tappade andan och var helt okontaktbar i måååånga låååånga sekunder! Jag trodde att min lilla prins hade dött! Han låg helt ledlös i famnen och jag bara skrek WILLE!!!! Distriktsköterskan fick göra konstgjord andning och det sprang in sjuksköterskor och läkare från höger och vänster. Till slut kom Willes andning tillbaka och han var kontaktbar. Han till och med log mot läkaren. Jag stod bara och skaka och tårarna spruta av chocken! Ringde till Erik som fick komma hem en stund från jobbet. Ja det var en helt galen dag! Kommer aldrig att glömma den! FY! Men jag ska säga det att vår distriktsköterska var helt fantastisk så jag är så glad över att vi har just henne! Även hon pratar ofta om det som hände den dagen. Jag fick ett nummer till en barnpsykolog att gå och prata och jag gjorde det en gång. Det var bra. Tror att det är viktigt att älta såna här jobbiga saker! Skönt att prata med någon som är utanför sin vanliga krets. Som ställer frågor som man kanske inte tänkt på innan och kan se på saken från ett annat håll. Så det var toppen! Nog om det!
Sen i april var det premiär på öppna förskolan för Wille. Det var en hit! Så mysigt så! Sångstund och massa babbel med mammorna från föräldragruppen. Wille gjorde också en hand och fottavla i gips den gången. Den blev så fin!
Dagen efter åkte jag och Wille med mina förädrar till deras husvagn i Strängnäs. Erik skulle åka till sälen med jobbet och jag tyckte det skulle vara lite läskigt att vara själv 4 dagar med Wille så vi tog pick och pack och åkte dit. Det var jättemysigt! Som jag gick barnvagnspromenader med Wille. Han sov så fantastiskt bra i vagnen så det blev många promenader då han bara var vaken ungefär 1,5h i stöten. Mycket motion fick man =)
Påsken kom och med den också våren! som man hade längtat. Vintern hade ju varit galet lång! Vi hade ju snö från början av november till mitten av april... 5 månader med andra ord! CRAZY!!! På skärtorsdagen tog jag ett stort beslut, jag skulle sluta amma och bara ge ersättning. Jag hade fått nog av krigandet. Wille vägrade nästintill bröstet och åt jättebra när han fick ersättning så då fick det var så. Idag hade jag absolut inte fortsatt så länge som jag gjorde. Efter detta beslut fcik vi en helt ny Wille! Han var nöjd och glad jämt och jag fattar inte att jag skulle vara så envis och amma så länge som jag gjorde. Han hade ju fått ersättning varvat med amningen hela tiden men amningen var ett krig nästan vaje gång och det blev en stor ångest för min del. Så det var det bästa beslut jag tagit måste jag säga!
Maj var en händelserik månad det med! Vi planerade mycket inför Willes namnfest som vi hade den 21/5. Det blev en superbra dag och det var så mysigt att våra nära coh kära var samlade för att fira att vår lilla prins kommit till världen. Kommer ihåg att Wille skickades mellan famnarna hit och dit men han var så nöjd hela dagen! En helt fantastisk dag! En vecka senare åkte vi till Alcúdia-Mallorca på en veckas semester. Så härligt! helt perfekt att få en paus efter namnfesten coh njuta av att vi var en familj. Vi hade kommit in i rutinerna ordentligt och allt flöt på bra med Wille. Att flyga var inga problem. Wille charmade allt och alla och vi hade verkligen en toppenvecka tillsammans. Vi hade lite otur med vädret då det regnade 5/7 dagar men vad kan man göra åt det då...?? Inte mycket!
Juni vill jag minnas som varm och allmänt skön. Wille böjade kunna sitta och favoriten var att gunga. Så det blev många turer till lekparken och gunga och bara vara ute. han fick även sitt första utomhusbad denna månad. Vi firade midsommar tillsammans med familjen Sjölander i Österbybruk. Lungt och sansat men det blev också en och annan dans kring midsommarstången tillsammans med våra småttnigar =) Man måste ju dansa små grodorna... det hör ju liksom till!
Juli var också varm! Vi flög till Frankfurt i mitten på månaden och spelade fotbollsgolfs VM i Dirmstein. Vi hade självklart Wille med oss och mina fina föräldrar hade åkt en vecka tidigare med bil och husvagn. De kom och mötte upp oss i Frankfurt och var också med och spela. Ja, pappa spela men mamma tog så snällt hand om Wille när jag och Erik spelade. det var en supervecka verkligen. Vi bodde allesammans i husvagnen och det var trångt och jobbigt mellan varven men det gick väldigt bra ändå! Resultatmässigt i VM har man väl inte så mycket att skryta om men jag fick spela alla rundorna vilket jag tyckte var mycket nöjd med! Hade ju bara tränat 2 rundor innan vi åkte så man kunde ju inte förvänta sig så mycket alls. Men jag var nöjd som sagt! Tror jag hamnade på en 12:e plats om jag inte minns fel.
I slutet på Juli åkte tog vi en tripp ner till fina vännerna Lotta och Andreas och deras lilla Stella. Vi gjorde en utflykt till Ullared och shoppade loss på Ge-kås. Vilket bra ställe! Våra män tog barnen och jag och Lotta åkte och shoppa! Var ett mycket lyckat koncept! Vi hade hyrt stugor som vi sov en natt i. Den natten kommer jag heller aldrig glömma... Kommer ihåg att jag vaknade på natten och tokfrös och liksaså Erik. Det var galet kallt i stugan. Kändes som att vintern hade slagit till mitt i sommaren. Wille som låg i sin resesäng sov lungt men när vi kände på honom så var han som en isbit! Fy va kallt det var! Men tur var att vi bara skulle sova en natt där.
Augusti var också varm och skön! Erik hade två veckors semester och vi gjorde många härliga dagsutflykter. Bl.a en till Sigtuna. Finns det någon mysigare stad så nära Uppsala?? Å vad vi njöt. Det var en tokvarm dag och vi gick längs vattnet hela tiden för det var där det fläktade lite. Köpte lite picknick och satte oss i skuggan och åt. Wille var glad och nöjd hela tiden vilket han var då och är för det mesta nu med! Nu börjar man märka att Wille behhövde mer stimulans och jag bara räknade ner till att öppna förskolan skulle öppna dörrarna igen. Wille började på babysim 20 augusti. Vilken hit! Han bara älskade det! Sprattlade som en tok och skrattade och man märkte att han verklgen gillade det! Underbart!
September - Äntligen kunde vi gå till öppna förskolan igen. Eller igen, vi hade inte vart så många gånger under våren men nu skulle det bi ändring på det. det var lagom att gå 2 gånger i veckan. Jag tyckte det var bra här i Årsta kyrkan och i salabacke kyrkan så det fick det bli för vår del. Kul att prata med lite andra mammor och pappor och Wille fick träffa lite andra barn. Wille har alltid tyckt om andra barn och har varit väldigt nyfiken av sig. Går gärna fram och petar och försöker klappa på barnen vilket ofta ledde till att han tog i lite för mycket tyvärr. Så man fick verkligen hålla ögonen på honom hela tiden. Wille började hasa sig framåt och tar sig dit han vill så nu var det ingen rast ingen ro längre. Om det någonsin varit det sen vi fick barn ;)
Oktober och det började bli lite kallare. Jag började ta tag i mina gravkilon och i och med det så blev det många promenader. Hade lovat mig själv att gå ut mnst 1h/dag. Wille sov fortfarande väldigt bra i vagnen så det var inga problem och få ihop den timmen. Bara gå ut när han skulle sova. det höll i 5 veckor sen tappade jag motivaitionen totalt! Men men jag fortsatte gå ner i alla fall. Dock inte i samma snabba takt men ändå!
November var grå och mörk. Vi gick till öppna förskolan så mycket vi hann men Wille började växa ur den grupp som var mellan 0-1år så det blev bara jobbigt till slut tyckte jag. Jag fick jaga honom hela tiden. Wille började krypa ordentiligt så det gick undan vill jag säga. Han var mycket på de andra barnen och blev arg när han inte fcik som han ville och sångerna var ofta att man skulle bära omkring barnet och lyfta och gunga honom i armarna vilket vart väldigt tungt. Wille har ju efter att han börjat med mat gått upp stadigt i vikt så nu var han ju över 10kg så det blev lite tungt. Annars var det en ganska lugn månad. den 27 november tog Wille sina första steg. Ett så häftigt ögonblick! Sötnosen! Kom stapplandes in i min famn! Snacka om stolt mamma man va då! Min lilla prins kan GÅ!!
December var speciell! Wille ville gå och stå överallt. Man märkte att en helt ny värld hade öppnat sig för honom nu när han kommit upp från golvet! Vi tränade en hel del på att gå och små korta stäckor tog han sig gåendes. Stora killen. PANG sa det bara! Galet! Dagen före julafton kan vi säga att Wille böjade gå helt obehindrat. Och med det menar jag att han väljer att gå själv mest hela tiden och det är det sättet han använde sig mest av för att ta sig framåt. Han kunde dock inte ta sig upp från golvet själv ännu men det löste han lätt genom att ta sig till närmaste vägg eller bord eller liknande och därifrån ta sig upp och traska vidare. Julafton var mysig. Ganska lungt ändå.
Wille fyllde 1 år den 29 december och det blev firande i två dagar. Barnkalas den 28 dec och födelsedagskalas på sin riktiga födelsedag. det var kul! Wille fick smaka på sin tårta och det var sååå gott! Han bokstavligen slickade av tallriken när tårtan var slut. Haha, vi har nog fått en liten gottegris till son =)
Nyårsafton var desto mer fartfylld men ändå soft! Vi var i Gangnef (dalarna) i en stuga tillsammans med två andra par. Familjen Dahm och familjen Sjölander och deras barn. Så vi var 6 vuxna och 3 barn så det var fullt upp hela tiden =) Intensivt men också väldigt soft. Skönt nyårsfirande med andra ord!
Ja, det var det! Det har som sagt hänt mycket det här året! En del tårar men desto mer skratt och glädje! Jag har sagt det förr och säger det igen! Tveklöst det bästa året i mitt liv, hittills! Ja, mycket blev som jag tänkt men desto mer blev väl inte det. Och det är väl så man kan sammafatta det hela... Att bli förälder är en prövning och det är underbart på alla sätt. Ingenting blir riktigt som man planerar eller tänkt men det är väl det som är tjusningen av det hela! Det gäller och njuta och ta vara på tiden! Även om det har hänt en del otrevliga saker och det har varit perioder som varit tunga och jobbiga under året så har det bara gjort mig starkare som person och förälder! Jag vet att jag är en bra mamma åt Wille och känner mig ofta ganska trygg i min föräldraroll. Men man är aldrig fullärd! Och det är väl tur det!
Så nu får vi får väl se vad 2012 har att erbjuda! Det får tiden utvisa! Men jag är säker på att det kommer bli ett spännade år på många sätt. Har lite förväntningar och förhoppningar men dessa talar jag inte om än vad det är... =)
Kram
Hur har det då varit, blev det som jag tänkt mig och hur känns det idag?? Ja, det är många tankar som man har kring detta. Det har ju sannerligen varit en berg och dalbana som inneburit det mesta.
Den första tiden kommer jag mest ihåg som ett enda jagande efter viktuppgång för Wille. Vi var tokuppstressade över att han inte gick upp tillräckligt i vikt och vi fick putta i honom ersättning för att få vikten att gå åt rätt håll! Kommer ihåg att jag var supernervös varje gång han skulle vägas. distriktsköterskan försökte lugna mig och sa att det var bra att han växte och att det inte alls var ovanligt att de behöver extra mat i början. Men man känner sig ju så usel som mamma att man inte kunde ge sitt barn tillräckligt. Jag var ju så inställd på att ammandet skulle fungera och att jag inte skulle ha tillräckligt med mjölk visste jag inte ens att det kunde vara så...Usch, det var en jobbig tid! Och sen då... då kom mjölkstockningen som jag fick efter bara några dagar efter förlossningen. Tror faktiskt att det var precis ett år sen på dagen idag som jag fick det. Hade tokfrossa och över 40 graders feber med starka panodil i kroppen. Ammade Wille och skakade så mycket så han somnade i famnen hela tiden och grät över att han inte åt så han kunde gå upp i vikt. Vilken soppa det var! Huwa! Men självklart fanns det mysiga stunder också, men det var svårt att njuta av de stunderna när det var så mycket oro hela tiden. Jösses!
Vid 3 månaders ålder får ju alla barn i Sverige sin första vaccinspruta och liksaså Wille. Jag hade förberett mig för att han skulle bli ledsen och få feber och så men självklart också är det ju allmänt jobbigt att ens lilla plutt skulle behöva gå igenom den smärtan det är att få en spruta. Jag är själv ingen fan av sprutor så det var bra nervöst. Men om det bara hade stannat där... Wille blev så chockad och arg när de stack honom i benen så han tappade andan och var helt okontaktbar i måååånga låååånga sekunder! Jag trodde att min lilla prins hade dött! Han låg helt ledlös i famnen och jag bara skrek WILLE!!!! Distriktsköterskan fick göra konstgjord andning och det sprang in sjuksköterskor och läkare från höger och vänster. Till slut kom Willes andning tillbaka och han var kontaktbar. Han till och med log mot läkaren. Jag stod bara och skaka och tårarna spruta av chocken! Ringde till Erik som fick komma hem en stund från jobbet. Ja det var en helt galen dag! Kommer aldrig att glömma den! FY! Men jag ska säga det att vår distriktsköterska var helt fantastisk så jag är så glad över att vi har just henne! Även hon pratar ofta om det som hände den dagen. Jag fick ett nummer till en barnpsykolog att gå och prata och jag gjorde det en gång. Det var bra. Tror att det är viktigt att älta såna här jobbiga saker! Skönt att prata med någon som är utanför sin vanliga krets. Som ställer frågor som man kanske inte tänkt på innan och kan se på saken från ett annat håll. Så det var toppen! Nog om det!
Sen i april var det premiär på öppna förskolan för Wille. Det var en hit! Så mysigt så! Sångstund och massa babbel med mammorna från föräldragruppen. Wille gjorde också en hand och fottavla i gips den gången. Den blev så fin!
Dagen efter åkte jag och Wille med mina förädrar till deras husvagn i Strängnäs. Erik skulle åka till sälen med jobbet och jag tyckte det skulle vara lite läskigt att vara själv 4 dagar med Wille så vi tog pick och pack och åkte dit. Det var jättemysigt! Som jag gick barnvagnspromenader med Wille. Han sov så fantastiskt bra i vagnen så det blev många promenader då han bara var vaken ungefär 1,5h i stöten. Mycket motion fick man =)
Påsken kom och med den också våren! som man hade längtat. Vintern hade ju varit galet lång! Vi hade ju snö från början av november till mitten av april... 5 månader med andra ord! CRAZY!!! På skärtorsdagen tog jag ett stort beslut, jag skulle sluta amma och bara ge ersättning. Jag hade fått nog av krigandet. Wille vägrade nästintill bröstet och åt jättebra när han fick ersättning så då fick det var så. Idag hade jag absolut inte fortsatt så länge som jag gjorde. Efter detta beslut fcik vi en helt ny Wille! Han var nöjd och glad jämt och jag fattar inte att jag skulle vara så envis och amma så länge som jag gjorde. Han hade ju fått ersättning varvat med amningen hela tiden men amningen var ett krig nästan vaje gång och det blev en stor ångest för min del. Så det var det bästa beslut jag tagit måste jag säga!
Maj var en händelserik månad det med! Vi planerade mycket inför Willes namnfest som vi hade den 21/5. Det blev en superbra dag och det var så mysigt att våra nära coh kära var samlade för att fira att vår lilla prins kommit till världen. Kommer ihåg att Wille skickades mellan famnarna hit och dit men han var så nöjd hela dagen! En helt fantastisk dag! En vecka senare åkte vi till Alcúdia-Mallorca på en veckas semester. Så härligt! helt perfekt att få en paus efter namnfesten coh njuta av att vi var en familj. Vi hade kommit in i rutinerna ordentligt och allt flöt på bra med Wille. Att flyga var inga problem. Wille charmade allt och alla och vi hade verkligen en toppenvecka tillsammans. Vi hade lite otur med vädret då det regnade 5/7 dagar men vad kan man göra åt det då...?? Inte mycket!
Juni vill jag minnas som varm och allmänt skön. Wille böjade kunna sitta och favoriten var att gunga. Så det blev många turer till lekparken och gunga och bara vara ute. han fick även sitt första utomhusbad denna månad. Vi firade midsommar tillsammans med familjen Sjölander i Österbybruk. Lungt och sansat men det blev också en och annan dans kring midsommarstången tillsammans med våra småttnigar =) Man måste ju dansa små grodorna... det hör ju liksom till!
Juli var också varm! Vi flög till Frankfurt i mitten på månaden och spelade fotbollsgolfs VM i Dirmstein. Vi hade självklart Wille med oss och mina fina föräldrar hade åkt en vecka tidigare med bil och husvagn. De kom och mötte upp oss i Frankfurt och var också med och spela. Ja, pappa spela men mamma tog så snällt hand om Wille när jag och Erik spelade. det var en supervecka verkligen. Vi bodde allesammans i husvagnen och det var trångt och jobbigt mellan varven men det gick väldigt bra ändå! Resultatmässigt i VM har man väl inte så mycket att skryta om men jag fick spela alla rundorna vilket jag tyckte var mycket nöjd med! Hade ju bara tränat 2 rundor innan vi åkte så man kunde ju inte förvänta sig så mycket alls. Men jag var nöjd som sagt! Tror jag hamnade på en 12:e plats om jag inte minns fel.
I slutet på Juli åkte tog vi en tripp ner till fina vännerna Lotta och Andreas och deras lilla Stella. Vi gjorde en utflykt till Ullared och shoppade loss på Ge-kås. Vilket bra ställe! Våra män tog barnen och jag och Lotta åkte och shoppa! Var ett mycket lyckat koncept! Vi hade hyrt stugor som vi sov en natt i. Den natten kommer jag heller aldrig glömma... Kommer ihåg att jag vaknade på natten och tokfrös och liksaså Erik. Det var galet kallt i stugan. Kändes som att vintern hade slagit till mitt i sommaren. Wille som låg i sin resesäng sov lungt men när vi kände på honom så var han som en isbit! Fy va kallt det var! Men tur var att vi bara skulle sova en natt där.
Augusti var också varm och skön! Erik hade två veckors semester och vi gjorde många härliga dagsutflykter. Bl.a en till Sigtuna. Finns det någon mysigare stad så nära Uppsala?? Å vad vi njöt. Det var en tokvarm dag och vi gick längs vattnet hela tiden för det var där det fläktade lite. Köpte lite picknick och satte oss i skuggan och åt. Wille var glad och nöjd hela tiden vilket han var då och är för det mesta nu med! Nu börjar man märka att Wille behhövde mer stimulans och jag bara räknade ner till att öppna förskolan skulle öppna dörrarna igen. Wille började på babysim 20 augusti. Vilken hit! Han bara älskade det! Sprattlade som en tok och skrattade och man märkte att han verklgen gillade det! Underbart!
September - Äntligen kunde vi gå till öppna förskolan igen. Eller igen, vi hade inte vart så många gånger under våren men nu skulle det bi ändring på det. det var lagom att gå 2 gånger i veckan. Jag tyckte det var bra här i Årsta kyrkan och i salabacke kyrkan så det fick det bli för vår del. Kul att prata med lite andra mammor och pappor och Wille fick träffa lite andra barn. Wille har alltid tyckt om andra barn och har varit väldigt nyfiken av sig. Går gärna fram och petar och försöker klappa på barnen vilket ofta ledde till att han tog i lite för mycket tyvärr. Så man fick verkligen hålla ögonen på honom hela tiden. Wille började hasa sig framåt och tar sig dit han vill så nu var det ingen rast ingen ro längre. Om det någonsin varit det sen vi fick barn ;)
Oktober och det började bli lite kallare. Jag började ta tag i mina gravkilon och i och med det så blev det många promenader. Hade lovat mig själv att gå ut mnst 1h/dag. Wille sov fortfarande väldigt bra i vagnen så det var inga problem och få ihop den timmen. Bara gå ut när han skulle sova. det höll i 5 veckor sen tappade jag motivaitionen totalt! Men men jag fortsatte gå ner i alla fall. Dock inte i samma snabba takt men ändå!
November var grå och mörk. Vi gick till öppna förskolan så mycket vi hann men Wille började växa ur den grupp som var mellan 0-1år så det blev bara jobbigt till slut tyckte jag. Jag fick jaga honom hela tiden. Wille började krypa ordentiligt så det gick undan vill jag säga. Han var mycket på de andra barnen och blev arg när han inte fcik som han ville och sångerna var ofta att man skulle bära omkring barnet och lyfta och gunga honom i armarna vilket vart väldigt tungt. Wille har ju efter att han börjat med mat gått upp stadigt i vikt så nu var han ju över 10kg så det blev lite tungt. Annars var det en ganska lugn månad. den 27 november tog Wille sina första steg. Ett så häftigt ögonblick! Sötnosen! Kom stapplandes in i min famn! Snacka om stolt mamma man va då! Min lilla prins kan GÅ!!
December var speciell! Wille ville gå och stå överallt. Man märkte att en helt ny värld hade öppnat sig för honom nu när han kommit upp från golvet! Vi tränade en hel del på att gå och små korta stäckor tog han sig gåendes. Stora killen. PANG sa det bara! Galet! Dagen före julafton kan vi säga att Wille böjade gå helt obehindrat. Och med det menar jag att han väljer att gå själv mest hela tiden och det är det sättet han använde sig mest av för att ta sig framåt. Han kunde dock inte ta sig upp från golvet själv ännu men det löste han lätt genom att ta sig till närmaste vägg eller bord eller liknande och därifrån ta sig upp och traska vidare. Julafton var mysig. Ganska lungt ändå.
Wille fyllde 1 år den 29 december och det blev firande i två dagar. Barnkalas den 28 dec och födelsedagskalas på sin riktiga födelsedag. det var kul! Wille fick smaka på sin tårta och det var sååå gott! Han bokstavligen slickade av tallriken när tårtan var slut. Haha, vi har nog fått en liten gottegris till son =)
Nyårsafton var desto mer fartfylld men ändå soft! Vi var i Gangnef (dalarna) i en stuga tillsammans med två andra par. Familjen Dahm och familjen Sjölander och deras barn. Så vi var 6 vuxna och 3 barn så det var fullt upp hela tiden =) Intensivt men också väldigt soft. Skönt nyårsfirande med andra ord!
Ja, det var det! Det har som sagt hänt mycket det här året! En del tårar men desto mer skratt och glädje! Jag har sagt det förr och säger det igen! Tveklöst det bästa året i mitt liv, hittills! Ja, mycket blev som jag tänkt men desto mer blev väl inte det. Och det är väl så man kan sammafatta det hela... Att bli förälder är en prövning och det är underbart på alla sätt. Ingenting blir riktigt som man planerar eller tänkt men det är väl det som är tjusningen av det hela! Det gäller och njuta och ta vara på tiden! Även om det har hänt en del otrevliga saker och det har varit perioder som varit tunga och jobbiga under året så har det bara gjort mig starkare som person och förälder! Jag vet att jag är en bra mamma åt Wille och känner mig ofta ganska trygg i min föräldraroll. Men man är aldrig fullärd! Och det är väl tur det!
Så nu får vi får väl se vad 2012 har att erbjuda! Det får tiden utvisa! Men jag är säker på att det kommer bli ett spännade år på många sätt. Har lite förväntningar och förhoppningar men dessa talar jag inte om än vad det är... =)
Kram
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)