Jobbstart...

Då var dagen här... dagen (eller snarare kvällen) innan man måste börja jobba igen! Jösses vad tiden har gått fort! Har varit hemma i 1 år, 2 månader och 9 dagar för att vara exakt... Kan inte fatta att det gått så fort! Men jag känner samtidigt att det har ju hänt så mycket fantastiska saker det här året man har varit hemma med Wille så det är ju egentligen inte så konstigt att det har gått en tid nu.

Så hur känns det då att börja jobba igen?? Jo tack det känns ska jag säga! Man vet ju hur vanlig söndagsångest kan kännas (när man jobbar på som vanligt) innan en ny jobbvecka ska börja och så multiplicerar man den med 100 (om inte mer) ungefär... då kanske man kommer i närheten av hur det känns... Så jag det känns vill jag lova!
För en vecka sen tyckte jag att det kändes helt ok att börja jobba. Det blir nog bra tänkte jag då och det kommer det med all säkerhet att bli men den här känslan jag har just nu gör ju nästan ont. Jag ska nog bara säga hejdå första gången imorgon till lillplutten så kommer det säkert gå lättare och lättare... Men ni ska veta att tårarna börja rinna på mig redan igår kväll... Idag har dom också runnit en hel del och jag känner på mig att det kommer komma en och annan tår innan man somnar också. Japp, där kom dem igen... Fy vad blödig man är! Det är ju inte så att Wille försvinner bara för att jag börjar jobba men det är ju lite så det känns. Man har levt sida vid sida varje dag och ibland även hela nätter i över 1 års tid.  Det är klart att det då är jobbigt att skiljas från det allra käraste man har även om det så är några timmar/dag... Kommer sakna att planera veckorna med olika aktiviteter för Wille. Men nu är det pappa Erik som får ta över stafettpinnen i ett halvår! Känns bra att vi kan ha Wille hemma till hösten då vi sökt förskoleplats åt honom! Undrar hur det kommer kännas då jag... Nej, den ångesten får jag ta då.... har fullt upp med den nuvarande... En sak i taget...

Imorgon är det planeringsdag för oss. Kommer träffa barnen på förskolan först på tisdag. Många känner jag sen förut men det kommer såklart vara en del nya ansikten också. Jag har ju varit till avdelningen några gånger för att visa mig lite så jag inte ska komma upp som gumman i lådan men jag har inte träffat föräldrarna till de, för mig, nya barnen ännu så det ska bli lite spännande att träffa dom också. Jag intalar mig i alla fall att det kommer gå bra. Det ska självklart bli kul och träffa kollegorna också. De finns en hel del nya ansikten i personalgruppen också så det blir många att lära känna såhär i början på terminen, och inte allra minst ska jag lära känna vår nya chef som tillträtt här i januari. Kommer väl vara helt slut när jag kommer hem på eftermiddagarna...Jag kommer nog definitivt inte ha tråkigt om dagarna i all fall =) Äsch, det blir nog bra det här... Det ska väl bli lite kul också och börja jobba och använda hjärnan till lite annat och sen blir det nog nyttigt för mig också om inte annat, att släppa lite på kontrollen här hemma.

Jaja, det får bli inlägget för den här gången... Nu kommer tårarna hela tiden så jag ser knappt vad jag skriver... Usch va pjåsskig man är... Men det är verkligen skitjobbigt rent utsagt!!!